Thoréns

Idag för tre år sen dog min älskade mormor. Jag kommer så väl ihåg en specifik händelse bara några dagar innan jul. Då fortfarande min morfar var vid liv.  Mormor va sjuk och låg i sängen, hon hade gett upp. Då var vi i lägenheten dom bodde i. Läkaren hade gett henne diagnosen cancer, de tog en evighet. Hon hade gått så fruktansvärt långt och hela hennes värld var borta. Hon hade ställt in sig på att dö. Helt plötsligt hade hon inte cancer längre, läkaren hade fel och dom visste inte vad de va. Ett hopp tändes inom mig men just den dagen när vi låg där och jag trodde att hon skulle bli frisk pratade vi en stund. Hon höll om mig och jag förklarade för henne att vid den här tiden nästa år då står vi och bakar lussekatter och knäck (detta var i december). De va med gråten i halsen jag försökte tända hennes lust att leva, kanske bara en liten framtidsplan. Hon var tyst en stund sen möttes våra ögon och hon skakade på huvudet. Hon sa; Matilda, du vet att jag älskar dig va?

Det blev tyst och vi grät i tysthet - Den gången visste jag att hon visste att hon skulle dö, hon visste att jag visste.
Vi hade en tyst överenskommelse om att låta den andra tro vad vi ville.


10 Januari gick min mormor bort i cancer - Det var cancer som läkaren först anat men sedan tagit tillbaka. Mormor dog av cancer men jag tror att det gick snabbare för att morfar dog någon vecka innan.


Älskar dig momor Gerd Viola

Xoxo Matilda