When i am half way up, i find myself always half way down
Pluggar dag idag, är ledig och ska läsa igenom anteckningar och läsa i böckerna som vi har till kursen.
Sofie säg till om du vill göra det tillsammans efter jag har kommit ikapp.
Tänk det har bara varit en riktig dag i skolan och redan känner man sig efter i läsandet.
Det är svårt att tänka långsiktigt 2,5 år kvar i skolan. Det jag gör nu kommer att avgöra(?) min framtid om flera år. Jag måste tänka på mig och min utbildning men det är svårt när det känns så långt borta.
Måste alltid gå runt med ett framtidsperspektiv i huvudet. Men ska jag sätta mitt eget liv åt sidan så länge? I mina tankar tänker jag:
Bara jag klarar att leva på detta viset 2,5 år till, ekonomi/lägenhet/drömmar.
Efter skolan då ska jag . . skaffa barn, bli mamma (drömmen), skaffa hus (Lantligt, fridfullt), jobba (med barn), skaffa en riktig bil som inte krånglar, umgås med vännerna mer(!). Är det mening att man ska skjuta upp livet på detta viset. Vem säger att det måste vara såhär?! Jag bara jag, fördomar, för vem säger att livet ska levas utifrån en mall. Kanske ska man bara leva inte planera så mycket. 
Where is my place in life? I find myself happy och calm in nature
♣
Grattis Tove som fyller år idag!!
Du bjuder på denna va?! Detta var under dopet och Tove diggade loss rejält.
♣
Matilda ♥
